Sommaren är slut... nu kommer hösten.. nu kommer mörkret och kylan..
Jag är rädd, och jag börjar nästan gråta varje gång över rädslan att mörkret kommer. Jag vet av erfarenhet att jag oftast börjar må sämre under vinterhalvåret och nu med de välmående och depression jag redan har är jag rätt säker på att allting kommer att bli värre..
Idag var jag faktiskt nära att ringa farbror doktorn.. jag känner att jag behöver hjälp och det snarast, men med vana att inget blir bättre av att gå till sjukhuset så förtränger jag att hjälpen behövs snarast.
Hur fan blev jag så jäva svag och vek.. fan skärp dig Malin!


